Norrland täcker nästan halva Sverige, vilket gör att norrländskan varieras otroligt mycket. Det finns små dialektsskillnader, och så finns dialekter som är omöjliga att förstå för oss som pratar riksdagssvenska, samiska till exempel (som egentligen är ett eget språk). I Sverige finns det ungefär 20 000 samer, men nio olika ”varieteter” (variationer, ungefär som dialekter) som alla skiljer sig väldigt mycket. Man säger att sydsamiskan och nordssamiskan skiljer sig lika mycket som svenskan och isländskan, vilket får en att förstå hur stor skillnad det verkligen är.
Sameland täcker Sverige, Norge, Finland och Ryssland. Samerna i Sverige är svenska medborgare, men har sin egen kultur och sitt eget språk. De flesta svenska samerna bor i Lappland, där de är integrerade i samhället och går i vanliga skolor m.m. Min släkt på pappas sida kommer alla ifrån Norrland. De växte upp i Malmberget i närheten av Kiruna där många samer bodde. Där talade samerna både svenska och samiska, men i många delar av Sameland talar man bara samiska.
Samiska är ett finsk-urgiskt språk, (urgiska är språk runtom Uralbergen, så som ryska och ungerska), så egentligen har samiskan inte så mycket med norrländskan att göra. Men jag tycker ändå det är viktigt att uppmärksamma samiskan eftersom Norrland påverkas mycket av samerna, trots att det är en minoritetsgrupp. Som vi nämnt i ett tidigare inlägg finns det många dialekter som är inspirerade av samiskan, dessa dialekter räknas som nybyggarmål. Trots samiskans urgiska rötter finns det ändå många ord som liknar svenskan, exempelvis ullo (ull) och dorske (torsk). /Britta