Muminpappan lär om finlandsvenska särdrag

Moi Moi bloggen! Idag är tyvärr Sniff (Oliver) sjuk så han kommer int (jag vet att e:et saknas, tack för att du påpekade det.)skriva något i detta inlägg. Idag ska jag, Linus, berätta om kännetecknande ord, begrepp och särdrag. Finlandsvenska är en bunke svensk dialekt med fem handfullar finskt uttal och en matsked finska ord blandat till en pösig, sjungande, smet. Det är en väldigt ikonisk dialekt som är lätt att härma, för att den har så klara och typiska särdrag. Ett typiskt särdrag i finlandssvenskan är att vokalljud försvinner i slutet av ord; int, måst Några andra typiska särdrag är att den första vokalen i ordet betonas och ordet sen "dalar" ner, , att U uttalas som O, tydliga D-ljud (djur, django respektive jur, jango). Mer särdrag är att sje-ljudet alltid uttalas på samma sätt, till exempel på sättet rikssvenskar uttalar sju (skkhhhu) och finlandssvenskar (schu), och att de har ett tydligt, rullande r. Några typiska begrepp är följande: Moi, (hej) Int, re'n (redan), sku (skulle) "Int sku ja görra he re'n" Aj jo! (juste, javisst ja) Det finns många andra ord och utryck i finlandssvenskan som antingen är modifierade ord från finskan, svenskan eller helt påhittade. Linus