Tjänare, idag tänkte jag gå in lite närmare på särdrag. Som vi nämnde i det förra inlägget så finns det många kännetecknen inom värmländskan. De har ofta tjocka "L" och långa "U". Värmländskan låter ofta lite slarvigt. Det finns många exempel på detta, och blir "Å", är blir "Ä". De har också helt andra vokaler från rikssvenskan t.ex. " Dä ä gött mä körv"´= Det är gott med korv. Nu vet ni lite mer om hur man känner igen en klassisk värmlänning.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.